Problem med jakt
När jag berättar för folk att jag är en jägare händer ofta att jag får utstå kritik av rätt många olika slag. Vissa pratar om den moraliska aspekten såklart. Att det är galenskap att frivilligt döda ett djur. Andra pratar om att vi verkar vara rabiata galningar som inget hellre vill än att utrota varenda varg som går på denna jord. Andra pekar på någon slags machokultur som inte är inbjudande för andra än manliga män. Vissa lyfter också frågan och väljer att kritisera jägaren utifrån att de är vegetarianer och att det är fel att över huvud taget äta djur. Jag tänkte ta tillfället i akt och prata lite om fördelarna med jakt för att bemöta dessa vanliga typer av frågor som brukar dyka upp kring mitt största intresse här i livet.
Börjar vi med frågan om att man som jägare frivilligt väljer att döda djur så kan jag förstå att det är en brännande punkt för vissa. Speciellt för vegetarianer och den typen av personer så har jag full förståelse för att det kanske är konstigt. Men jag äter kött och skäms inte för det. Därför blir det i min bok bara väldigt mycket mer naturligt att själv vara den som får fram den mat jag sedan skall äta. Dels är det en fråga om djurhållningen. Detta är vilda djur som tvivelsutan har levt ett liv som är långt mycket bättre än de djur du hittar i kyl- och frys-disk på din lokala matbutik. Djuren jag skjuter och äter innebär inga utsläpp. Varken i transport eller uppfödning. De behandlas inte med antibiotika eller liknande kemikalier. Det är helt enkelt bättre mat på alla sätt och vis. Hade vi köttätare i större grad ätit vilt hade vi kunnat minska våra utsläpp något enormt. Framförallt om vi byter ut det mot exempelvis oxfilé från Brasilien som kräver otroliga mängder vatten och energi för att föda upp. Regnskog skövlas för att få plats med djuren och för att inte tala om att sedan frakta köttet över halva jorden innan det handlar hos oss.
Sedan får man inte heller glömma att allt kött vi äter har blivit avlivat av någon. Jag kan tycka att det är mer moraliskt att själv fälla sitt byte, på ett humant sätt som går blixtsnabbt. Vi går långa kurser för att få vår licens och lägger största vikt vid att sätta ett fällande skott som är skonsamt. Att lägga av ett skott utan att till 100% veta att det är direkt dödande är något som ingen seriös jägare skulle göra. Men för mig blir det dubbelmoral att inte vilja döda djuret själv men sedan inte ha några problem att äta det. Det är att blunda för problemet. För att äta kött behöver någon ta livet av djuret det är en sanning vi inte kan ändra på. Då gör jag det hellre själv än att lämpa över på någon annan att skjuta av en stressad gris i en liten bur med hjälp av slaktmask. Det är värre behandling och mer omoraliskt tycker jag.
Ser vi sedan till anklagelserna om att det skulle råda en machokultur inom jatkvärlden så är inte heller det sant. Det är fördomar och projektioner av idéer som man vill skall vara sanna. Det är klart att fördelning är långt från 50/50 men antalet kvinnliga jägare ökar för varje år som går och jag vet inte ett jaktlag som inte har kvinnor med. Vi män är inte heller vapen galningar som kör fyrhjuling och skjuter vilt omkring oss. Den största delen av oss är vanliga familjefäder som vill sätta bra mat på borden till våra familjer. Jaktlaget är för många också ett viktigt umgänge. Det är här man träffar sina vänner. Håller kolla på sin motion och kommer ut i naturen för att uppleva annat än arbete och vardag. Det är ett andrum i vardagen som jag tror är väldigt viktigt för många här i Sverige. Speciellt på platser ute i landet där det inte finns så mycket annat att göra. Vi har arbetet, vi har hemmet och vi har skogen och det är i skogen man har möjlighet att slappna av och vara lite för sig själv eller med sina kamrater. Det är en viktigt aspekt som kanske inte är så lätt att sätta sig in i när man sitter i storstan och klagar.
För dig som är intresserad av ridsport och hundsport besök petster.fi och läs om deras stora utbud av sadeloimet!